Parakitarter
Praktrosella
Latinskt namn
Platycercus eximius
Utseende
Praktrosellan är cirka 30 cm lång och särskilt anslående tack vare sin färgglada fjäderdräkt, med rött ansikte och bröst, ljusgul på det nedre delen av bröstet samt ett antal gröna, blå och svarta fjädrar. Andra färgmutationer, som vitvingade, pastell- och lutinos, har också avlats fram. Att bestämma kön är ganska svårt, även om hanens fjäderdräkt tenderar att vara något ljusare än honans.Honan, som är något mindre än hanen, har också mer dämpade färger.
Ursprung
Södra och östra Australien. I naturen lever de vanligtvis i öppen skog.
Beteende
Rosellor är livliga, sociala fåglar som bäst hålls parvis, med en hona och en hane. Hanar är kända för att bli aggressiva mot varandra och kan också visa aggressivt beteende mot andra arter, så det rekommenderas inte att man håller andra arter i samma bur. Rosellan är mycket aktiv och hålls bäst i stora voljärer som gör att de kan flyga fritt. De har en trevlig, melodiös sång, men kan ibland bli bullriga, särskilt om de blir överraskade.
Särdrag
Som nämnts ovan går inte rosellor bra ihop med andra fåglar. De kan också vara kräsna när de väljer en partner. Introduktion av en ny fågel bör därför ske långsamt för att paret ska lära känna varandra.
Blåkindad rosella
Latinskt namn
Platycercus elegans
Utseende
Blåkindad rosella är en medelstor papegoja, cirka 36 cm lång. Den har en vacker, övervägande karmosinfärgad fjäderdräkt med blå kinder, svart och blå vingar och en övervägande stjärt. Den och vingarna har röda inslag. Förutom de stora färgvariationerna har ett antal olika kombinationer skapats genom avel. Varav blåkindad rosella utan tvekan är den mest populära. För ett otränat öga är det praktiskt taget omöjligt att bestämma könet på fåglarna, även om honorna tenderar att vara något mindre än hanarna.
Ursprung
Södra och östra Australien. I naturen lever de vanligtvis i öppna skogspartier.
Beteende
Blåkindade rosellor är livliga, sociala fåglar som gillar att leta efter föda på marken. I naturen tenderar de blåkindade rosellorna att samlas i par eller i små grupper, med undantag för häckningssäsongen då vuxna fåglar har fullt upp med att söka föda åt sin partner. Vuxna hanar kan också bli ganska aggressiva mot varandra, speciellt under häckningstiden. De hålls därför bäst som par av motsatt kön, särskilt eftersom de också kan visa aggressivt beteende mot andra arter. Förutsatt att du har en tillräckligt stor voljär, är det emellertid möjligt för dem att umgås tillsammans med några få, nära besläktade arter som inte kommer att ses som konkurrenter.
Nymfkakadua
Latinskt namn
Nymphicus hollandicus
Utseende
En vuxen, vild nymfkakadua är grå med ett gult ansikte, en ljus orange fläck på varje kind och framträdande vita partier på ytterkanten av varje vinge. Hanarna är ganska lätta att skilja från honorna genom de ljusare gula och orangea färgerna i ansikten. På honan är ansiktsfärgerna i allmänhet mörkare, med mycket mer grått i både ansiktet och på bröstet. Honorna har även horisontella gula ränder på sina svansfjädrar. Dessa skillnader förblir märkbara i många av de färgmutationer som tagits fram inom avlen. Observera dock att alla kycklingar och ungar är fenotypiskt kvinnliga, vilket innebär att de nästan inte går att skilja från varandra när det kommer till utseendet.
Ursprung
Nymfkakaduan är en papegojart som lever i vildmarken i Australiens inland. Den tenderar att föredra våtmarker och buskterräng. Nymfkakadour är ofta nomadiska. Detta innebär att de kan förflytta sig långa sträckor i stora flockar för att hitta områden som är bra häckningsplatser och för att finna föda.
Beteende
Om den får uppmärksamhet, kan fågeln bli mycket tam och utveckla ett starkt band till sin ägare. Även om de är nyfikna tenderar de att vara försiktiga när det gäller nya saker. Nymfkakadua är mycket aktiva fåglar och älskar att flyga runt, samt är utmärkta klättrare. De är också sociala och som lever i par eller i flockar ute i naturen, beroende på säsong. Det rekommenderas därför att nymfkakadour inte hålls ensamma. Liksom många papegojor och parakiter har de talang för att härma ljud, även om de inte är lika skickliga på att imitera mänskligt tal. De är mer benägna att lära sig och vissla melodier. Nymfparakiter kan ibland vara högljudda. Men oväsendet är vanligtvis sällsynt och kortlivat, och är melodiöst och underhållande.
Parakitguide
Inköp och utrustning
Parakiter är sällskapliga fåglar och deras tillgivna beteende är bara en av de egenskaper som gör dem så populära. De tycker om att pratas med regelbundet och har en lekfull attityd. Innan du tar med en parakit hem är det några saker som du måste tänka på för en långvarig vänskap.
Checklista för grundutrustning:
- En stor fågelbur med vertikala pinnar för klättring
- Sittpinnar i olika storlekar för fotträning (tillräckligt tjocka så att fågelns klor inte omsluter hela sittpinnen)
- Obehandlade grenar att klättra på
- Leksaker gjorda av material som är anpassade för parakiter för att hålla din fågel sysselsatt
- Vattenbad för dagliga bad
- Fågelsand, som SAND med kalciumkarbonat och viktiga mineraler
- Matskål eller foderautomat fylld med basfoder, exempelvis Australian
- Vattenflaska med färskt dricksvatten eller Vita Fit® Aqua-dryck
- Mineralsten, t.ex. Vita Fit® Mineral- eller Vita Fit® Sepia Cuttlebone för att ge extra mineraler och för omvårdnad av parakitens näbb.
- Kräcker®-pinnar som också hjälper näbben samt ger variation
Rätt plats för din fågelbur
Fåglar älskar att ha sällskap och ett ljust, skyddat hörn är den bästa platsen för en fågelbur. Genom att placera buren på en upphöjd plats så gör du det möjligt för din fågel att iaktta vad som händer i dess omgivning. Stora fågelhus inomhus eller utomhus är också idealiska. En del fågelfantaster iordningställer till och med ett speciellt rum för sin fåglar, något som krävs för speciellt stora papegoj-arter.
- Fåglar är känsliga för drag och direkt solljus, så placera inte din fågelbur nära ett fönster. Tama fåglar tål inte extrema temperaturskillnader.
- Särskilt kök kan vara farliga platser (heta spisar, giftiga rengöringsmedel etc).
- Parakiter njuter av frisk luft. Påsommaren kan du ställa en utomhusaviär i ett skuggat hörn på din balkong eller på en vindskyddad plats i din trädgård.
Omvårdnad
Fågelburen
Utöver en anpassad diet behöver parakiter en lämplig bur så att de fortsätter att vara friska och glada. En regel är att en fågelbur kan aldrig vara för stor. Den måste alltid tillhandahålla tillräckligt med utrymme för din fågel så att den kan flaxa med vingarna, klättra och skutta omkring.
Parakiter tycker om att utföra vågad akrobatik på slingrande, obehandlade grenar. Detta karaktärsdrag gör att du måste tillhandahålla en rad olika klättringsaktiviteter i deras rymliga bur. Parakiter tycker också mycket om leksaker och särskilt gungor. Dessa blir ofta deras favoritplats.
Rengöring av fågelburen
Du bör byta ut fågelsanden en eller två gånger i veckan, beroende på antalet fåglar och burens storlek. Burens botten behöver också sköljas ur med varmt vatten en gång i veckan. När du gör detta bör du även göra ren sittpinnarna och leksakerna med en borste eller fuktig trasa och noggrant tvätta mat- och vattenskålarna med varmt vatten.
Buren behöver också en noggrann rengöring en gång varje månad. Det innebär att buren tvättas i badkaret eller i duschen. Du får dock aldrig använda starka tvättmedel som är avsedda för hushållssysslor!
Putsning
Parakiter putsar sig noggrant flera gånger varje dag. De uppskattar också ett bad då och då.
De behöver vanligtvis inte någon hjälp med detta.
Näbbvård
Din parakit bör alltid ha tillgång till en näbbsten och en kraftig, obehandlad gren. Parakiter behöver slipa ner sin näbb för att hålla sig friska. Vita Fit® Mineral Maxi beak stone är idealisk för detta ändamål och tillhandahåller även viktiga mineraler, spårämnen och naturligt kalciumkarbonat.
Klovård
Om du placerar tillräckligt tjocka, obehandlade grenar i din parakits bur, så kommer den att nöta ner sina klor på naturlig väg. Om klorna ändå blir för långa så kan de ibland behöva klippas. Din djuraffär, uppfödare eller veterinär visar gärna hur du gör detta på ett korrekt sätt.
Ruggning
Parakiter behöver särskilt höga nivåer av vitaminer, mineraler och andra näringsämnen när de ruggar upp sig. Hjälpmedel för parakiter och papegojor är välsmakande Kräcker®-pinnar - speciellt utformade för ruggningsperioder - som ger din fågel ytterligare näringsämnen.
Kost
Den perfekta dieten
Begreppet "pararakit" används vanligtvis för mindre papegojararter med långa svansar som främst härstammar från de tropiska och subtropiska regionerna i Australien och Sydamerika. Basfödan för de flesta parakit-arter innefattar främst frön och korn. Men de tycker också om att äta annat från naturen, som frukt, grönsaker och färsk grönska i form av gräs och örter. Levbadsförhållandena och i synnerhet mängden tillgänglig föda skiljer sig mycket från region till region och fåglarna har utvecklats olika för att överleva på den föda som finns tillgänglig i deras omgivning. Oavsett plats, har dock alla parakiter en mycket varierad kosthållning.
Naturliga mellanmål
VITA NATURE®. Läckert godis som tillgodoser fåglarnas naturliga instinkter, t.ex. plocka frön från hirsax ute i naturen.
Belöningsgodis
Snacks, till exempel Bisquiti, ger variation, fungerar som belöning, samt hjälper till att göra din fågel tam och att skapa ett band mellan er.
Kosttillskott
Kosttillskott för husdjur, som Vita Fit® Mineral eller Vita Fit® Multivitamin, stärker din fågels hälsa och främjar dess välbefinnande. De hjälper till att tillgodose de specifika näringsbehov som kan uppstå under vissa livsfaser, t.ex. medan de växer, efter sjukdom eller när de lägger ägg. De kan också vara fördelaktiga för särskilt aktiva fåglar.
Matningstips
- Ta bort de tomma kornhöljena från matskålen eller doseringsanordningen dagligen och fyll på med ny mat
- Kräcker®-pinnar eller färska grenar från obehandlade fruktträd bör placeras i din parakits bur för att den ska kunna knapra och picka. Detta är ett naturligt sätt att hålla din fågel sysselsatt och att träna näbben
- Tillhandahåll en varierad kost
- Tillhandahåll färskt dricksvatten varje dag
- Tillhandahåll färsk frukt och saftiga grenar
Beteende och tillväjning
Beteende
Parakiter är en av de mest intelligenta och utvecklade fågelarterna. Ju mer uppmärksamhet du ägnar dem, desto mer förtroende kommer de att visa dig. Om du tar dig tid att förstå din parakits behov och tillgodose dessa, kommer ni snart att ha en nära vänskap.
En ny familjemedlem
Under de första dagarna behöver parakiter vara ifred medan de bekantar sig med sin nya omgivning. För att störa den så lite som möjligt, bör du i förväg se till att fågelburen är rätt placerad. När din parakit har flyttat in kan du hålla dig i närheten och prata med den med mjuk röst. Det är dock bäst att lämna parakiten ensam i minst en dag.
Genom att observera hur din parakit agerar kan du lätt se om den känner sig hemma. En hemtam parakit kommer att börja knapra på några från korn från skålen eller ge fjädrarna en rejäl putsning.
Parakiter är sociala djur som bör hållas tillsammans med andra av sin sort. Men fåglar som inte känner varandra kommer fortfarande att behöva lite tid för att bli vänner. Du bör övervaka dem under denna period.
Så tämjer du din parakit
Din nya kamrat blir hemtam efter ungefär en vecka. Därefter är det bra att den får börja att bekanta sig med din hand. Detta görs bäst med hjälp av en godbit, till exempel en Kräcker®-pinne. Stick in tilltugget i buren och prata med parakiten med en uppmuntrande ton. Den kommer vanligtvis att närma sig din hand efter en kort tid stund och börja knapra på godsaken. Genom att upprepa denna procedur regelbundet kommer din fågel att associera din hand med positiva saker som godsaker.